En dag pressar hon ödet för långt. Det är när hon ligger på flygplatsens hårda stengolv och inser att hon ska möta döden, i magen finns läckande kondomer fullpackade med narkotika. Hon avgrundsvrålar – ber om att få ett till liv, ber om förlåtelse. Hon är för ung för att dö. Bara ett liv till.
Det får hon, men det blir inte som hon tänkt sig. Hennes andra hälft blev kvar den där dagen på Arlanda, vilket gör att hon för evigt känner sig halv, bär på känslan av att hon smitit från sin egen skugga. Att hon stulit ett liv hon inte har rätt till, och att hon glömt något diffust i det förflutna.
Vi följer hennes två livsöden: Lo som tvingas att välja mer än hennes tillit klarar av – hon gör klassresan, Lena som däremot lever med känslan av att snart explodera, när hon förminskas, blir bestulen på sina krafter och omyndigförklaras.
Två vita dvärgar handlar om hur skenbart människans fria val är – men också att ödet kan vara töjbart.